Kriminella nätverk sprider sig i småstäder

 Gunnar bor i Köping, en av 22 städer som pekas ut i polisens nya rapport.

Hans båda barn har sugits in i en kriminell miljö med missbruk och våld.

– Den här stan är en farlig krutdurk, säger Gunnar.

Själv har han fått hotfulla besök på sitt företag.

Han minns inte exakt hur orden föll, då för två veckor sen.

Men det var något om att han borde veta vad som kan hända. Om han inte passar sig.

– Jag är inte en sån som passar mig, men jag förstår de som fogar sig. Den här staden är en farlig krutdurk, säger Gunnar.

Du kan troligtvis leva ett helt liv i Köping utan att utsättas för brott. Samma sak i andra svenska småstäder som i en ny polisrapport pekas ut som odlingsmark för en växande kriminella nätverk.

Som vanligt medborgare ska du ha otur för att falla offer för de brott polisen varnar för i utredningen: rån, misshandel, utpressning och bedrägerier.

Får plötsligt makt

Men det finns en annan sorts offer, de som tvingas se på när en familjemedlem plötsligt sugs in i en miljö där missbruk och våld tillhör vardagen.

Gunnar, som egentligen heter något annat, tillhör den senare kategorin. Han var en tonårspappa som stolt brukade skryta om sina barns skolresultat - fram till för bara några år sedan.

– De var skötsamma och begåvade och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle hamna i den situation vi nu lever i, säger han.

Den första varningssignalen kom i form av ett telefonsamtal. En av Gunnars vänner, som är polis, ringde.

– Han sa att min son stoppats tillsammans med personer som tillhör ett kriminellt nätverk i Köping och att polisen visste att det inte var en tillfällighet.

Gunnars första reaktion var att förebrå sig själv. Hur kunde han vara så blind?

– Sedan började jag skrika och skälla och prata om utegångsförbud, men det hjälper förstås inte, det går aldrig att låsa in sina barn.

Det visade sig att först hans son, och senare även hans dotter, hade börjat röra sig i den grupp som pekas ut som mest brottsaktiv i Köping.

– De är knarklangare, rånare och våldsbrottslingar. Allt du kan tänka dig. Egentligen skulle de kunnat vara marginaliserade, men när en stad inte är rustad för att hantera utvecklingen då får såna här personer plötsligt makt.

En mardröm för alla föräldrar

Som ensam förälder har Gunnar ofta känt sig maktlös.

– Min son har suttit anhållen, misstänkt för vapenbrott. Han togs i en bil där det fanns en pistol men släpptes eftersom vapnet inte var hans.

– Min dotter anhölls misstänkt för narkotikabrott, men släpptes också eftersom det påträffade knarket inte kunde knytas till henne. Men bara att se sina barn i en sån miljö är en mardröm för vilken förälder som helst.

Eftersom Gunnar vägrar hålla tyst har han flera gånger haft mer eller mindre hotfulla besök på sitt företag.
– Senast för två veckor sedan, men det biter inte på mig för vår rädsla är deras enda tillgång. Utan den har de ingenting alls, säger han.

Som en motreaktion –ww mot det, som i den kriminella världen oftast kallas enprocents-miljön - vill Gunnar mobilisera vanligt folk.

– Låt oss kalla oss 99 procenterna. Vi som inte accepterar att en procent ska göra livet surt för oss andra.

Köping är på många sätt typisk för de småstäder som nu framhålls av polisen som platser där kriminella nätverk får allt större påverkan på lokalsamhället.

Många unga är arbetslösa

Socioekonomiska förhållanden i en kommun är långt mycket mer avgörande än strategiska etableringsplaner bland landets kriminella, enigt polisen.

Med en ungdomsarbetslöshet som tycks ha stannat på över 20 procent passar Köping in i mallen.

Det finns helt enkelt en stor rekryteringsbas.

Precis som i liknande kommuner gör polisen bedömningen att den kriminella kärnan är relativt liten. Men runt den rör sig ett löst sammansatt nät av personer. Det är den skaran som växer och breder ut sig allt längre ner i åldrarna.

Ett tecken är hur de yngsta oftast utnyttjas som hantlangare eller spanare för att hålla utkik efter polisen.

– Vi har ganska bra bild över hur det fungerar i många av de här orterna, säger en poliskälla som jobbar med underrättelsearbete i kriminella miljöer.

– Ofta har de ett varningssystem när de vet att polisen är på väg fram till en plats. Det kan vara barn i tio- eller tolvårsåldern som används som spring- eller cykelbud för att larma. Eller så blinkar de med sina telefoner för att signalera till varandra.

Kommuner saknas förmåga

Småstädernas brottslighet liknar varandra. Det handlar om relativt öppen narkotikahandel, rån och våldsbrott. Därtill kommer uppgörelser mellan olika grupper, för att manifestera makt och status.

– Många kommuner saknar förmågan att såväl förebygga som hantera den nya och grövre typ av brottslighet, säger Magnus Lindgren, företrädare för stiftelsen Ett tryggare Sverige.
Han befarar att problemen ökar.
– Polisen är just nu inne i den största omorganisationen sedan förstatligandet 1965. Det har fått, och kommer att få, stora negativa konsekvenser på effektiviteten under flera år framöver.

På en annan ort i Mellansverige träffar vi Karin. Även hennes son har hamnat i den kriminella miljön som placerat Köping i polisens utredning.

Karin är rädd, men väljer ändå att prata med oss anonymt.

– För att någon ska få upp ögonen för den explosion som sakta håller på att ske här, säger hon.

– Det är en krutdurk och jag tror att någon kommer att råka riktigt illa ut snart om det inte stoppas.

Karin är, liksom flera andra personer som Aftonbladet har talat med, oroad över en attitydförändring hos många ungdomar gentemot samhället och mot polisen.

– Det är som att de tappat tron på den vanliga världen och att de bytt ut vanliga ideal mot en dröm att skaffa sig makt och pengar genom brott och våld, säger hon.

I en sådan värld är polisen fienden nummer ett.

– Min son är visserligen vuxen nu och säger att han har lämnat allt det där bakom sig, men han kan fortfarande prata om hur mycket han hatar polisen och att han aldrig skulle tjalla på någon.

– I min värld däremot, är tjallare någonting bra.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19787583.ab