Lapidus är ingen Dostojevskij, men han är mästerlig på att skildra brottslighet ur brottslingarnas perspektiv

Lapidus är ingen Dostojevskij, och Radovan eller Runken är inga Raskolnikovs, men Lapidus lyckas ändå mästerligt med tre saker – att skildra brottsligheten ur brottslingarnas perspektiv, att dramatisera handlingen med snabba klipp mellan dåd och konsekvenser, och att skapa en yttre moralisk blick som inte känns fördömande.

Gangstern, stor eller liten, framstår i slutändan bara som en sorglig figur som inte begriper hur världen fungerar. Och vem vill identifiera sig med korkade personer?

Allra starkast lyser novellen Alboraz - m assivet, som är en vidunderlig historia om en skidåkares svindlande upptäckt. Texten lyser av en metafysisk mystik och filmisk skärpa som lever sig kvar länge. Vi får hoppas att Lapidus testar det här nya spåret i en kommande bok och att detta bara är en försmak.
http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.1063687-jens-lapidus-mamma-forsokte