När jag intervjuade Willie Nelson fick jag bara femton minuter, men han lyckades avverka varenda fråga jag hade på min långa lista. När jag intervjuade Malcolm McLaren fick jag en halvtimme och lyckades med stor ansträngning ställa tre frågor – som blev små, obetydliga avbrott i hans pågående monolog.
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/nils-hansson-mclarens-liv-var-ett-konstverk-i-sig-1.1075163
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar