fredag 19 mars 2010

Jag och min hund! ( inskickat av en läsare )

Jag känner en stark samhörighet med min hund, inte bara för att han ligger i mitt knä när jag tittar på tv eller för att vi tar våra promenader på samma gång... I demokratiska länder vill man förbjuda både min och hundens rätt att existera, av samma anledning, tro det eller ej! Media har piskat upp bilden av oss som i grunden varandes farliga, något man måste hålla kollen på... När jag tar ett par öl med goda vänner, eller när min hund försöker hitta en bekväm plats att uträtta sina behov på så misstänkliggörs vi på exakt samma sätt, att vårt huvudmål är inte det vi faktiskt gör, vårt huvudmål är att gå fram som en tromb och döda allt i vår väg bara vi hade chansen eller tillfället... Nåja jag dricker min öl och min hund sätter sig ihopkrupen där han hittat sin perfekta plats att "lossa av på" i solens sken och ingenting mer händer. Det som egentligen händer är att vi både blir hetsade av politikers förbud och medias katastrofala bilder och utspel utan vår chans att kunna slå tillbaka. Om min hund eller någon av hans sort ställer till ett bråk så spelar det ingen som helst roll om så hundra "vanliga" hundar längre bort bråkar, det gör det samma, det är min hund som skall läggas med förbud och alla andra av hans sort också för den delen. Jag känner så igen mig i hans situation och fler med mig kan jag tänka... Min vän har samma hundsort som mig, hans hund blev anfallen och han försvarade sig inte, men lik förbenat var det hans hund som fick skulden, för det "bara är så" även om all fakta, all statistik och allt logiskt förnuft pekar åt rakt motsatt håll!

Jag har jobbat hela veckan, och i slutet av månaden har jag betalat skatt. När jag väl känner för att röra mig utåt, träffa bekanta med samma passion här i livet så gäller det att gå igenom en mur av poliser som skall misstänkligöra mig, trakassera mig och de som står mig nära och kära, av vilken anledning? Det DOM fantiserat ihop att vi är kapabla att göra.

Men vårt liv är inte dåligt på något sätt, här kommer den djupare anledningen till att jag känner en så stor samhörighet med min hund: När vi hittat en familj vi gillar, hittat en vän så är vi där 24 timmar om dygnet, alltid! Om du är ledsen eller glad spelar ingen som helst roll, vi delar det med dig, när du blir trängd finns vi där och backar inte. För det mesta gillar vi ett stilla liv, men finns chansen att hitta på något kul så är vi där direkt! Vi älskar passionerat det vi valt, men vi accepterar inte att någon kommer oinbjuden till vårat revir. Oavsett om du är biker eller om du är en kelsjuk amstaff så leds vi först och främst av vår kärlek, lojalitet och respekt. Vad är egentligen skillnaden? Vi definieras som 1%, javisst, men låt dig inte luras av det, för vi går faktiskt in för 100% hela vägen igenom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar