I Sverige är det förbjudet att odla, sälja, inneha och konsumera cannabis. Om det är ett rimligt förbud råder delade meningar i vårt parti, liksom säkert i flera andra. En del tycker bara att alla typer av droger är förkastliga, andra är aktiva i nykterhetsrörelsen och några är nog helt enkelt emot av gammal vana.
Sedan finns det de centerpartister som drivs av ideologisk övertygelse om att varje människa är berättigad att fatta beslut om sitt eget liv, däribland vilka njutningsmedel man väljer att bruka och i vilken utsträckning.
I CUF finns många som driver linjen om legalisering av cannabis och jag vet att ämnet diskuteras bland stureplanscenterns medlemmar.
Utan att ta ställning i sak till huruvida Sverige borde avskaffa förbudet mot cannabis kan man konstatera att det håller på att hända en hel del i frågan runt om i världen.
I allt fler länder lämnas förbudet mot innehav därhän, eftersom man anser att det skapar större problem än vad det löser.
Legaliseringsförespråkarna frambär ofta att det just är själva förbudet som skapar problemen. Att det gör bruket onödigt dyrt, produkterna osäkra och att det tvingar brukare till kontakter med kriminella och farliga människor.
Cannabis är också – i dubbel bemärkelse – en grön näring. För den svenska lantbrukssektorn kan cannabisodling bli en potentiell exportsuccé. Kunskaper om och erfarenheter från drivhusodling i vårt vintermörka land finns i överflöd och som en liten exportberoende ekonomi bör vi ta alla möjligheter till tillväxt i hela landet tillvara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar