I sex år satt Mehdi Seyyed, 41, inlåst på Sveriges säkraste fängelseanstalter, efter att ha beordrat två bilbomber som detonerade i Göteborg 2006.
I Kumlabunkern påbörjade Seyyed sin debutroman.
För GT berättar nu Bandidosledaren om boken, samvetet, fängelsestraffen – och våldet.
– Mitt samvete är rent – de personer jag gett mig på har förtjänat det.
Enligt polisen fungerar Mehdi Seyyed sedan ett par år som ”sargento de armas” – ansvarig för säkerhet och vapen – för Bandidos i hela Europa. Lars Öjelind, kommissarie och gängexpert på dåvarande Rikskriminalpolisen, sa i samband med att Seyyeds nya roll blev känd:
– Har man blivit utsedd till det på Europanivå, då är det högt.
Seyyed har dömts till fängelse sex gånger sedan han kom till Sverige från Iran 1989.
Senast 2009 dömde hovrätten honom till sju års fängelse för anstiftan till försök till grov misshandel. Fallet gällde de två bilbomber som detonerade i Göteborg tre år dessförinnan. En på Storgatan och en på Hisingen. Den ena måltavlan var enligt rätten en taxichaufför som tidigare vittnat mot Seyyed. Den andra var en vaktchef på en Avenykrog som hamnat i onåd med Bandidos.
Båda överlevde sprängattentaten.
Mehdi Seyyed avtjänade sex och ett halvt år i Kumlas respektive Halls högsäkerhetsbunkrar. Det var i Kumlabunkern som hans nyss släppta bok "Mammas son banditen" började växa fram.
Familjen försökte övertyga Seyyed
GT träffar Mehdi Seyyed, 41, på ett hotell i centrala Göteborg.– Jag ville skriva och berätta om hur det går till. Vad det är som gör att man kan bli så förbannad och vansinnig att man går och skadar en person, säger Mehdi Seyyed.
Boken handlar om familjen Seyyeds bakgrund i Iran och om hur den yngsta sonen Mehdi kommer till Sverige 1989 och blir tungt kriminell. Hur våldet i hans umgänge trappas upp och hur Seyyed till slut, kring millennieskiftet, låter det ta över.
Men också hur familjen desperat försöker övertyga honom att byta spår.
– Ända sedan jag kom till Sverige har jag varit en buse. När jag kom ut från mitt första fängelsestraff 1999 var det mycket gnäll från morsan. Jag sa till henne: Det är inga problem, jag ska ändra på mig och bli lugn och fin, säger han och fortsätter:
– Och jag gjorde ett försök. Jag rakade av mig skägget, började jobba, tog på mig finkläder. Men det var inget liv för mig. Att jag blivit som jag blivit är inte min familjs fel och det är inte samhällets fel. Det är ingens fel. Det är mitt val.
"Den som är med i klubben måste följa reglerna"
Boken är en roman. Seyyed vägrar avslöja, inte ens för advokaten Arash Raoufi som är medförfattare, vad som är sant och inte. Han säger att han skrivit så nära sanningen som möjligt "utan att bli stans största golbög", alltså tjallare.Ordet "Bandidos" förekommer inte i boken. Mc-klubben kallas något annat. Under intervjun vill Seyyed inte diskutera Bandidos utöver att han bekräftar sitt medlemskap. Han tycker att bilden av Bandidos som en kriminell organisation – den definieras så av svensk polis – är felaktig.
Att Bandidos är en så kallad enprocentsklubb, vilket syftar på den procent av motorcyklister som inte lyder lagen, förklarar han med att det var annorlunda "för 50 år sedan när de satte 1 %-märket".
Seyyed bekräftar däremot sin egen historia av våld.
– Om jag och ett par av mina vänner gör sådant har det inte med klubben att göra. Mina största busvänner är utanför klubben. Den som är med i klubben måste följa reglerna och många av mina vänner skulle aldrig klara det.
Vilka är de reglerna?– Det får du veta om du blir medlem.
Hur känner du kring de människor som du utsatt för våld?Mehdi Seyyed svarar efter en stunds tystnad:
Mehdi Seyyed: "Aldrig gett mig på en oskyldig"
– Säg att du blåst mig på 50 000 kronor. Då kommer jag att vilja ha mina pengar. Om du inte vill ge mig dem eller inte har dem går du till polisen. Vad säger du? Att du blåst mig och inte vill betala, eller att jag försöker tvinga dig?Seyyed forsätter:
– Förmodligen det sistnämnda. Säg så här: Jag har aldrig gett mig på en oskyldig människa. Mitt samvete är rent – de personer jag gett mig på har förtjänat det.
Du är dömd för att ha beordrat två bilbomber som detonerade i Göteborg. Där kunde allmänheten ha kommit till skada.
– Hur ska jag säga för att det inte ska tolkas fel… Den händelsen som jag dömdes för… Nej, det får du veta i bok nummer två.
Du var på väg att säga något?– Jag har avtjänat mitt straff. Jag sitter inte och säger att jag inte hade något med det att göra, eller att den eller den personen gjorde det ena eller det andra. Jag vill inte avslöja för mycket om det där alltså.
Vem avgör vem som är "oskyldig"?– Det är det som skiljer dig och mig. Du har en uppfattning och jag har en annan. Vissa som läser boken kan förstå, medan andra tycker: ”Hur fan kan en människa någonsin göra så här?”. Jag kanske har fel, mitt sätt att tänka kanske är fel. Det är upp till läsaren.
Vägrade träffa sonen i fängelset
En stor del av ”Mammas son banditen” handlar om Mehdi Seyyeds familjs försök att få honom att byta liv. Nu har Bandidosledaren en egen son, som föddes 2005.När sonen föddes avtjänade Seyyed ett 18 månader långt fängelsestraff efter att ha dömts för utpressning.
– Jag vägrade träffa honom i ett besöksrum för första gången. Jag väntade tills jag fick permission och när jag fick träffa honom grät jag bara. Det går inte att beskriva känslan, säger Mehdi Seyyed och formar armarna som om han höll i ett spädbarn.
"Det finns en gräns"
Sedan dömdes han i bilbombshärvan och missade ytterligare sex och ett halvt år av sonens uppväxt. Seyyed beskriver det som att han ”kom ut och hade en son som var tio år och som jag inte kände igen.”Hur ser du på framtiden och risken att åka i fängelse igen – och missa ytterligare delar av din sons liv?– Självklart älskar jag min fru och mitt barn och tänker göra allt för att vara med dem. Men jag har mina principer och dem tänker jag inte bryta.
Vilka är de principerna?– Det håller jag för mig själv. Jag ska inte säga att jag blivit Jesus son eller något, jag är fortfarande Mehdi. Jag ska fylla 42 år och har inte ändrat mig hittills – jag kommer inte att ändra mig nu.
Han fortsätter:
– Jag tänker en gång extra på vad jag gör nu och försöker undvika vissa saker. Samtidigt kommer jag aldrig springa till fabror aina (polisen) och säga att jag har problem. Det kommer jag aldrig göra i hela mitt liv.
Du menar att du hanterar dina problem själv i stället för att blanda in polisen?– Jag försöker undvika problem. Men det finns en gräns. Går det över gränsen så går det över gränsen.
SvaraRaderaGanska! Detta var en mycket underbar post. Stort tack för att tillhandahålla denna information.