I Serbien är landets högste polischef frustrerad över att uppgifterna
man skickat vidare till Sverige inte kommit till större nytta.
- Vi gjorde verkligen allt som stod i vår makt, utom att
själva åka till Sverige och stoppa rånet, säger Milorad Veljovic till
Aftonbladet.
Säkerhetskonsulten Dick Malmlund, tidigare säkerhetschef på Svensk
Handel, ser det också som ett misslyckande att rånet kunde genomföras.
- Det skulle aldrig ha fullbordats. Man skulle kunna ha haft
bevakning på mer än ett ställe och det fanns möjlighet att förhindra
flykten därifrån. Det fanns ju prickskyttar på plats som bad om
tillstånd att skjuta helikoptern och flygvapnet erbjöd sin hjälp att ta
upp jakten men fick nej. Polisen säger att de inte ville ha en brinnande
helikopter i Stockholm men den hade aldrig lyft om de fått skjuta på
stjärtfenan.
- I stället blev det ett riktigt bottennapp där vissa kom undan och pengarna försvann. Det var en plump.
Polisen misslyckas med att stoppa rånet i Västberga. Men tack vare
informationen från Serbien får den efterföljande utredningen en flygande
start.
Flera misstänkta personers telefoner har övervakats sedan flera
veckor tillbaka. Polisen misstänker att ett 20-tal personer är
inblandade.
Nu inleds en enormt påkostad och resurskrävande polisutredning som ska komma att pågå i tio månader.
Enligt DN kostar den skattebetalarna tiotals miljoner kronor.
G4S utlyser en belöning på sju miljoner kronor för information som kan bidra till att klara upp rånet.
Det första gripandet kommer samma dag som rånet genomförts.
Hans Knutsen Öy var 2009 aktionsgruppledare för Rikskriminalpolisen och ansvarig för jakten på rånarna.
I "P3 Dokumentär" berättade han i fjol för första gången ingående om utredningen.
Han beskriver där en polisutredning som "vilade på tre ben":
Teknisk bevisning i form av främst DNA-spår och fingeravtryck.
Tvångsmedel i form av bland annat telefonavlyssning.
Analys av de misstänktas telefoner och telefontrafik, vilket bland
annat gör att polisen kan ta reda på var de befinner sig i samband med
rånet.
Kritiken till trots betraktar polisen själva rånarjakten som en framgång.
Hans Knutsen Öy om polisutredningen i "P3 Dokumentär":
- Jag tycker vi har lyckats jättebra, för grova rån är ju något som
vi inte har särskilt hög uppklarningsprocent på men i det här fallet
tycker jag vi har lyckats jättebra att få in många av dem som var
inblandade.
Fem dagar efter rånet, den 28 september, grips två av personerna som ska komma att få de tyngsta fängelsestraffen:
Alexander Eriksson, känd som "Helikopterpiloten", misstänks för att ha flugit helikoptern under rånet.
Goran Bojovic, känd som "Hjärnan", misstänks ha värvat Eriksson och deltagit i planeringen av rånet.
Det krävs sedan månader, fram till januari 2010, innan polisen hittar
ytterligare en av sina huvudmisstänkta. Han har flytt landet och gömmer
sig nu i Dominikanska republiken.
Safa Kadhum är en av de tre rånarna som syns på övervakningsbilderna från värdedepån.
Polisen har stött på honom vid en rad tillfällen sedan
millennieskiftet. Redan år 2000 deltog han i rånet mot Nationalmuseum
där kända konstverk av Auguste Renoir och Rembrandt, värda 320 miljoner
kronor, stals innan rånarna försvann i motorbåt.
Genom att dra in Kadhums pass gör man det plötsligt olagligt för
honom att vistas utomlands. Han grips på så sätt av dominikansk polis
och hämtas, efter häktningsbeslut, av svenska kriminalvårdare och
poliser som flyger till Karibien med ett chartrat plan.
Det dröjer ytterligare månader innan Kadhum erkänner. Men
faktumet att hans blod hittats på brottsplatsen ger honom till slut
inget annat val.
Störst uppmärksamhet av de misstänkta får Alexander Eriksson.
Han är under rättegångarna, och än i dag, känd som
"Helikopterpiloten" och döms i tingsrätten till sju års fängelse. Fram
till tidpunkten för rånet har han haft en framgångsrik karriär som
fotograf och bildproducent på TV4, där han varit inblandad i några av
tv-kanalens mest kända produktioner.
Han är också marknadschef för ett vindkraftsbolag och flyger ofta helikopter, bland annat i samband med fotouppdrag.
Gripandet sker när han på väg till Las Palmas i Spanien då nationella insatsstyrkan stormar in på Arlanda och omhändertar honom.
De tyngsta bevisen mot Alexander Eriksson består i att hans
DNA hittats på så väl en gps i helikoptern som på buntband som använts
vid rånet och lämnats kvar i värdedepån.
Han fångades också på bild av en övervakningskamera på McDonald's i
Hägernäs klockan 06.50 efter rånet. En 20 minuters promenad från platsen
där helikoptern hittades.
Några dagar innan rånet har han också haft ett möte med Goran Bojovic.
Enligt polisen ett möte som gick ut på att värva Eriksson som pilot.
Enligt Eriksson handlade detta möte inte om något rån, utan om
vindkraft, och att han var där som representant för det
vindkraftsföretag han arbetade för.
Erikssons alibi, han var inte hemma hos sin familj under rånnatten,
bestod i att han under natten för rånet hamnade i ett återfall av sitt
drogmissbruk. Hög på bland annat kokain har han, i jakt på mer droger,
rört sig i Stockholmsområdet under natten och morgonen innan han blivit
rånad och till slut hamnat på McDonald's.
Under rättegångarna bedöms hans alibi som icke trovärdigt.
När tingsrättens dom kommer i oktober 2010 får Alexander Eriksson och
Safa Kadhum de hårdaste straffen: Sju års fängelse vardera.
I samband med rättegången går dåvarande advokaten Leif Silbersky till
attack mot att ett vittne, enligt vilket helikopterpiloten inte såg ut
som Eriksson, uteslutits ur förundersökningen och förpassats till den så
kallade "slasken".
Hans förklaring till dna-bevisningen är att han flugit denna
helikopter i sitt jobb som pilot och vid ett flertal tillfällen riggat
utrustning i den. Enligt förhör med personal på Roslagens helikopterflyg
var den senaste gången han flög helikoptern, enligt deras loggböcker,
den 1 juni 2008. Över ett år innan rånet.
Efter överklagan till hovrätten skärps straffet till åtta år.
"All-time high" konstaterar kammaråklagare Leif Görts efter
hovrättsdomen. Han yrkade på maxstraffet tio års fängelse för de två
huvudmännen.
Domen utgör ändå de längsta fängelsestraffen för ett enskilt rån i modern tid.
Ända sedan han greps har Alexander Eriksson hävdat sin oskuld.
I fjol höstas väntade han på svar på sin resningsansökan till Högsta domstolen.
I denna hade advokaten Ragnar von Beetzen samlat ytterligare sex
vittnen, tidigare utelämnade ur förundersökningen, som sa att de sett
rånhelikoptern i luften samtidigt som Alexander Eriksson befunnit sig på
McDonald's.
Han har också fått bekräftelse från Statens kriminaltekniska
laboratorium att det är tekniskt möjligt att hans DNA kunnat spridas
till olika delar av helikoptern av någon annan.
Det blev dock avslag för hans resningsansökan.
- Jag är ledsen, besviken och arg, sa han till Norrtälje tidning efter beskedet.
- Min advokat har bevisat att jag inte är piloten. Han har bevisat
att jag inte stulit helikoptern. HD väljer nu att inte ens redogöra för
sitt beslut.
I slutet av januari 2015 har Alexander Eriksson avtjänat sitt straff och är då en fri man.
Han har en skuld till Kronofogden på 49,7 miljoner kronor, den
största delen skadestånd som ska betalas tillsammans med de andra dömda
till G4S och 25 målsägande, och har dragit på sig ytterligare kostnader
för att försöka bevisa sin oskuld.
Den rånvåg som sköljde över Sverige från millennieskiftet fram till
mitten av 2000-talet hade vid tidpunkten för Helikopterrånet kuvats med
en rad åtgärder.
Polisen förändrade sitt sätt att arbeta och tillsatte särskild personal med rånen som sin huvudsakliga arbetsuppgift.
Säkerhetsbranschen satsade hårt på nya tekniska lösningar med vilka stulna kontanter förstördes av infärgning.
Att en helikopter användes för att komma åt pengarna i värdedepån i
Västberga kan ses som ett tecken på att alla andra metoder, från att
använda hjullastare till bilar för att forcera sig in vid tidigare rån,
vid det här laget hade mött tillräckligt motstånd för att bekämpas.
Utredningen från branschorganisationen Sweguard, numera
Säkerhetsbranschen, fick gehör hos regeringen efter rånet och från och
med december 2009 är landets 15 värdedepåer klassade som skyddsobjekt.
Ritningarna över dem är inte längre offentlig handling och klassificeringen ger också möjlighet till utökade säkerhetsåtgärder.
Helikopterrånet kan betraktas som ett slut på rån av samma storlek
med tillvägagångssätt av samma slag. Om än ett tillfälligt sådant.
- Att vi inte skulle drabbas av några spektakulära rån i framtiden...
det tror jag inte för ett ögonblick. Jag är fullkomligt övertygad om
att det finns några smarta gossar som fantiserar och planerar nya saker,
säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms
universitet.
Även om Sverige kommit långt med att utveckla system där pengar förstörs vid ett värderån är de inte perfekta.
Det finns heller inga tekniska hjälpmedel för att upptäcka färgade sedlar i bruk.
Enligt uppgift beräknas en tredjedel av de kontanter som ska
förstöras av de infärgningssystem som används fortfarande kunna användas
som betalningsmedel.
Inom säkerhetsbranschen finns förslag på säkerhetssystem som bränner
kontanter eller limmar ihop dem till en oupplöslig klump vid ett rån som
hittills inte fått gehör.
En av de främsta nycklarna till effektiv bekämpning av
värdetransporter och värdedepåer i framtiden ligger enligt Jerzy
Sarnecki i att bli bättre på att kartlägga de kriminella.
Organiserad brottslighet i Sverige har under 15 års tid blivit mycket
skicklig på att samla personer för ett rån, där alla har mycket
specifika roller och inte alltid känner till exakt vilka alla de andra
inblandade är, och sedan upplösa gruppen så fort rånet är genomfört.
- Med rätt typ av underrättelseinformation kan man se vilka
personer som hänger ihop med vilka. Vilka som är centrala för nätverken.
Det är dessa man ska sätta under bevakning.
- Om du tar helikopterrånet som exempel. Man vet att det här rånet
kommer inträffa. Det får man veta från serbisk polis... men sen. Ja, sen
kan man inte värdera informationen riktigt. Tidpunkten stämmer inte.
Trots att man har informationen så missar man det. Jag fördömer inte
polisen men tror att det här är något man skulle kunna utveckla.
- Men det är komplicerade saker. Det kräver väldigt mycket kunskap
och skickliga analytiker som har tillgång till relevant data. Man har
rätt ofta att det redan finns programvara som inte används till sin
fulla kapacitet.
Av de 39 158 000 kronor som stals har bara 56 000 återfunnits hos två av de dömda.
Var finns resten av pengarna? Och vilka låg bakom planeringen och beslutet att verkställa rånet?
Att de hamnat i Serbien och hos en person känd som "Gudfadern" har varit ett av spåren.
Det avfärdades dock av Hans Knutsen Öy i fjol.
- Vad gäller Serbien var det bara så att man försökte få tag på en
pilot där nere. Det har stått att "Gudfadern" skulle ligga bakom men
hans enda uppgift var att hitta en pilot och det lyckades han inte med,
sa han i "P3 Dokumentär".
Det pyramidformade glastaket på värdedepån i Västberga är numera
omgett av uppspända stålvajrar. En åtgärd som omöjliggör en landning med
helikopter och en knappt synlig påminnelse om ett Sveriges mest
uppmärksammade rån.
Det dröjde ända till rättegången 2010 innan Elenor Tewelde i detalj
fick möjlighet att ta till sig hela rånförloppet, efter att ha fått se
videomaterialet från säkerhetskamerorna inne i värdedepån.
När kolleger vittnade om vad de varit med om besökte hon själv tingsrättsförhandlingarna.
Det fanns en tanke som hade varit svår att släppa fram till dess:
- Tänk om. Tänk om vi stannat kvar i uppräkningscentralen. Om vi inte själva fattat beslutet att ta oss därifrån.
Att läsa om rånet den första tiden var en otrevlig upplevelse för henne.
- Det skrevs om hur spektakulärt det var och hur bra rånarna hade gjort det. Det var kommentarer överallt om hur coolt det var.
- Det var bara hemskt. Förstod de inte att det fanns människor där inne?
Efter rånet träffades kollegerna som jobbade den natten ofta. Det blev ett sätt att bearbeta vad de varit med om.
- Det var ingen annan som kunde förstå känslan man hade den stunden.
Om någon av oss inte hade fått ett avslut försökte vi hjälpa varandra
och se till så att den personen kunde få det.
Livet har sedan länge återgått till det normala.
- Men jag minns fyrverkerierna på nyårsafton 2009. De blev minnen
från explosionerna. Jag fick tillbaka samma känslor och orkade inte vara
kvar utan gick in och lyssnade på musik bara för att få bort ljudet.
Och en sak har förändrats för gott.
- Jag kommer aldrig mer jobba med något som har med värde att göra. Bara för att inte utsätta mig för den risken.
- Det bestämde jag samma dag som det hände.
http://www.expressen.se/nyheter/dokument/sanningen-om-helikopterranet/