Det var på 1990-talet som den så kallade Uppsalamaffian, ett indrivargäng, spred skräck i Uppsala och andra delar av landet. Ledaren hette Stefan Eriksson och det är hans liv som Martin Lindberg har utgått från i pjäsen "Tjock-Steffe", som nu har urpremiär på Uppsala Stadsteater 20 februari.

Efter ett långt fängelsestraff dök Stefan Eriksson upp i medierna igen, som vd för Gizmondo, miljardföretaget som skulle bräcka Nintendo med sina spelkonsoler. Så småningom gick det i konkurs, möjligen till viss del på grund av skriverier om att det drevs av en gangster från Uppsala.
Hela tiden återfall
Jag har velat utforska det som jag ser som en ganska smal rågång mellan svarta och vita affärer. Entreprenören och affärsmannen Stefan Eriksson hade kunnat bli framgångsrik, kanske en ny Jan Stenbeck. Men han kommer från en helt annan miljö och har hela tiden återfallit till det kriminella livet, säger Martin Lindberg.
När jag inledde projektet var många tveksamma, flera som drabbats av Uppsalamaffian sade att det här är farligt. Men, utan att försvara det han gjort, han har ju sonat de brotten och inte varit inblandad i gängverksamhet sedan dess. Det är intressant, när blir man skuldfri i samhällets ögon, går det att ta sig ur en ond cirkel?
Rak kommunikation
I pjäsen sitter Stefan Eriksson i väntrummet i tingsrätten i Göteborg 2011 och ser tillbaka på livet. I dag bor han i Luxemburg och Uppsala, väl medveten om att det har skrivits en pjäs om hans liv. Martin Lindberg har träffat honom flera gånger.
Han hade inga synpunkter på den första versionen av pjäsen. Det var några detaljer om hans nya projekt som han inte ville att vi skulle nämna. Vi har haft en rak kommunikation, han har inte haft några krav på hur pjäsen skulle se ut.
Hade du kunnat göra pjäsen om han inte hade velat det?
Ärligt talat vet jag inte. Visst är det knepigt att göra fiktion av levande människors liv, personer som fortfarande är verksamma. Kanske hade jag kunnat det, men det hade känts konstigt.