Flemming Broman var i mitten på sjuttiotalet krögare på det anrika Seglarhotellet. Men bakom de flotta kulisserna blandade han allt annat än paraplydrinkar åt societeten. En bordell här, lite knarkhandel där ... ”Sandhamnsligan”, som sprängdes av en mäkta stolt poliskår 1975, är förmodligen värd en film i sig – en symbolisk påminnelse om att det kanske ändå inte var så där naivt och oproblematiskt i det Palmeska folkhem vi gärna vill drömma oss tillbaka till när 2010-talets vindar blåser snålt. (Ingen slump kanske att vi kommer att se en hel del sjuttiotal i svensk film framöver.)
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/himlen-ar-oskyldigt-bla-1.1189243
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar