Thomas Bodström är tacksam för att de inte romantiserar kriminalitet.
För drygt två år sedan deltog jag i ett bokevenemang i Stenungsund. När jag kom dit på eftermiddagen var flera av de anställda på mitt förlag djupt oroliga. Två män hade slagit sig ned i en soffa i hotellfoajén. De hade långt stripigt hår och ovårdad klädsel. Det sas att de var från en motorcykelklubb och hade kommit för att markera sitt missnöje med Lasse Wierups bok Svensk maffia. Wierup, som uppgavs vara ordentligt skärrad, skulle senare hålla ett föredrag om boken inför hundratals bokhandlare.
Som advokat har jag under åren naturligtvis stött på en hel del personer som tillhört olika motorcykelklubbar. Med en kort blick på männen kunde jag konstatera att de knappast tillhörde något av de kriminella gängen.
Visserligen kunde vissa attribut tolkas åt det hållet, liksom det långa håret. Men de här männen var närmast magra.
De såg allt annat än skräckinjagande ut. Ganska snart visade det sig att de var där för att sköta ljus- och ljudanläggningen åt kvällens band.
Det bästa med boken är att den inte ett ögonblick romantiserar de svenska kriminella gängen – en romantisering man kan se hos både en del andra journalister och okunniga politiker. Författarna slår tvärtom hål på myten att livet som kriminell är något att eftersträva. I stället för pengar och framgång väntar drogmissbruk, långa fängelsestraff och inte sällan en för tidig död.
De kriminella gängen arbetar som andra företag med vinstmaximering, kostnadsanalyser och varumärken. Man känner igen de ständiga person- och revirstrider som är så vanliga både inom näringslivet och politiken.
http://www.expressen.se/kultur/1.2217519/lasse-wierup-matti-larsson-svensk-maffia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar